Nixxie

Vem är Kim John Christoffer Nordanlid?

Jag skulle nog beskriva mig själv som en person som vill mycket men som har svårt att förklara det med ord.
Jag jämför sig gärna med folk runt omkring, folk som enligt mig själv har det bättre och som lever ett mycket bättre liv.
Det som jag tror är det största problem i dag är nog att när jag känner någon slags motgång eller motstånd så förstorar jag upp det till max, och det gör att jag får det svårt att kliva ur det igen.

En som sak som sitter i bakhuvudet och som ständigt kommer fram till pannloben är min skolångest, den är fruktansvärd och inte ens diskutioner med psykolog, släkt , lärare har fått mig på andra tankar.
Jag försöker acceptera den individ som jag är och försöker även att förtränga det som har hänt i det förflutna.

Jag är som alla andra en människa med fett på kroppen, försöker att inte påverkas av all reklam som kommer ut, men utseende fixeringen har försört den jag var innan.

När jag gick i 7:an så spelade det ingen roll för mig ifall jag hade en gigantisk finne i pannan eller om jag tog med mig ett svettband som jag sedan skulle ha över pannan när jag skulle bli fotad.
Jag blev mobbad i alla år på högstadiet.
Efter år av glåpord från idioter så har jag kämpat emot och står här idag med en flickvänn som älskar mig och kompisar som tycker så här om mig :

"Grymmt snäll"

"Ganska öppen"
"Sprallig"

"Snäll"
"Snygg"

Det är dessa ord som sitter kvar i hjärtat efter flera år, det är dom orden som kan få mig upp på benen igen.

Jag måste helt ärligt säga att det var rätt skönt att lätta på trycket, det bara kommer mer och mer och tillslut känner man att man inte har mer att ge, det är då man ska ta fram dassarullen och tänker :
- "Undrar hur många träd skogshuggarna huggt ner för att jag ska bli ren i rumpan" ?
Vem vet det kanske bara är en liten ensam gran som sedan blev till en liten bambi hushållsrulle.

Men nu ska jag plugga lite svenska...
/ Nixxie....